Novells

”Miss Gold?” sa en vänlig röst och skakade på min axel lite lätt. Jag lyfte snabbt på mitt huvud, lite för snabbt. Jag kände hur allt svartnade en kort sekund innan jag kunde se Mrs West le mot mig. Och bakom henne fanns en klocka.

”Helvete! Är klockan så mycket?” frågade jag och ställde mig snabbt upp.

”Du har sovit i snart två timmar.” sa hon lugnt. ”Var du på väg någonstans?”

”Eh... nej. Men mina kompisar är hemma och väntar på mig.” sa jag stressat och plockade ihop mina saker som hade åkt ur min väska.

”Jag ska följa dig ner till entrén. Och så kan du hälsa på Mr Wingston varje dag mellan 16 och 20.” sa hon och log ett snällt leende mot mig. Jag nickade stressat.

”Visst visst.” mumlade jag snabbt och hon började gå mot dörren, och jag var inte sen med att följa efter. Vi gick ner till entrén utan ett ord och vi sa bara ett kort hej då innan jag sprang ut till min bil.

När jag svängt ut från parkeringsplatsen så tog jag upp min telefon och slog Kaylas nummer.

”Zell vart är du! Vi har väntat i en evighet!” var det första hon sa.

”Ja jag vet. Jag somnade. Men jag är på väg hem nu.” förklarade jag.

”Mm... Trevor verkar inte så glad. Jag tror han tror att det är något mellan dig och Luke.” sa hon lite fundersamt. De var tydligen inte i samma rum, hade de varit det så hade hon inte sagt så.

”Nä det är inget. Tror du att du kan få honom på bättre humör?” frågade jag och i mitt huvud var det en röst som sa, lögnare.

”Jag ska försöka. Men han blev bara surare och surare ju längre tid du var borta.” muttrade hon. Jag suckade.

”Men han blir nog på bättre humör när han vet att du är påväg hem.” sa hon snabbt och jag hörde hur hon log.

”Bra. Men nu måste jag fokusera på att inte köra av vägen. Vi ses snart Laya.” sa jag.

”Kör försiktigt.” muttrade hon och jag la på.

 

Precis innan jag var inom synhåll från mitt hus så stannade jag till vid kanten och tog fram mitt nöd-smink kitt. Jag såg förskräcklig ut. Resultatet av att sova sittandes mot en sjukhussäng efter att ha gråtit. Jag suckade och försökte fixa mitt ansikte igen. Det blev inte perfekt men det fick duga. Jag la tillbaka necessären på sin plats i handfacket och körde in vid mitt hem.

Jag gick långsamt upp för uppfarten, fruktades hur dåligt det var med Trevor.

Innan jag han trycka ner dörrhandtaget var det någon annan som gjorde det åt mig. Kayla.

”Välkommen hem. Joe håller på att göra mat.” sa hon och log mot mig. Jag lutade mig fram och viskade;

”Hur är det med Trev?” Hon ryckte på axlarna och jag snörpte på munnen.

”Det är inte så farligt tror jag.” sa hon och la en hand på mig axel. ”Men något viktigare, hur var det med Luke?” frågade hon. Jag log inombords, hon frågade om honom. Även om jag visste att hon inte tyckte om honom.

”Så där. Han vaknade inte när jag var där. Men han kommer bli bra.” sa jag och nickade lite lätt. Hon log.

”Zelena är du hungrig?” ropade Joe från köket.

”Utsvulten.” ropade jag tillbaka och hörde hur de skrattade ute i köket. Jag tog av mig mina skor och la ifrån mig väskan och gick tillsammans med Kayla in i köket. Där satt Trevor – som inte verkade på dåligt humör över huvudtaget – och Cedric och åt grillad biff med pommes frites.

”Hoppas du inte tar illa upp för att vi började.” sa Cedric med munnen full av mat. Men det lät mer som 'toppas u int illa upp böha'. Men jag förstod och skrattade.

”Nej då. Ät ni.” sa jag och satte mig vid en tom talrik och började ta för mig mat.

”Hur var det på sjukhuset?” frågade Joe efter en tid av tystnad. Jag svalde maten lite överdrivet.

”Det var så där. Luke var medvetslös hela tiden och jag tror inte han kommer vakna på ett tag.” svarade jag och undvek Trevors blick.

”Vad synd. Vilken olycka.” mumlade Joe. Jag nickade och tog en till tugga av min biff. Resten av middagen – för tro det eller ej så var klockan nästan halv åtta – flöt på med lite småprat om allt möjligt. Skolan, filmer, jobb. Allt utom Luke och sjukhus. När klockan började närma sig nio så plockade vi av bordet och satte oss i soffan och började kolla på en ny film. Den här gången Wallstreet. Efter halva filmen så kom pappa hem.

”Hej ungar. Åh ni ser den där, den är bra.” sa han när han kom in i vardagsrummet för att ge mig en snabb puss på hjässan.

”Vart är mamma?” frågade jag när han var på väg ut.

”På väg hem tror jag. Hur så?” frågade han utan att stanna.

”Bara undra.” mumlade jag.

Hon kom hem en halvtimme senare. Samma mönster upprepades. Hon kom in till oss, sa att filmen var bra – mina föräldrar måste vara synska – och gick igen. Vi såg klart på filmen och jag måste medge, den var rätt bra. Men det finns bättre filmer. Klockan började bli sen så Trevor och Cedric började göra sig i ordning för att köra hem. Jag tog tag i Trevs arm och drog ut honom i köket. Han såg på mig med förvånad blick. Jag tittade på honom någon sekund.

”Är du arg på mig?” frågade jag sen. Han höjde väldigt förvånat på ögonbrynen.

”På dig?” sa han väldigt förvånat. Jag nickade långsamt. ”Varför skulle jag vara arg på dig?” frågade han med ett litet leende och så la han sina stora armar runt mig och jag la mina runt hans hals.

”För att jag åkte till sjukhuset. Laya sa att du var på dåligt humör.” sa jag lågt. Jag visste att Kayla och Cedric lyssnade. Och jag visste att Kayla grimaserade för att jag skvallrat på henne.

”Jag var. Men sen så tänkte jag igenom allt och förstod att du var tvungen att åka. Han är din vän och han räddade dig. Och det kommer jag alltid ha honom att tacka för. Så jag tänkte, att det var dumt av mig att vara svartsjuk på honom.” sa hon och gnuggade sin nästipp mot min. Jag log.

”Det var förnuftigt av dig.” viskade jag.

”För en gångs skull.” viskade han och jag kände hans andedräkt i min mun. Jag ställde mig på tå för att kunna kyssa honom och han hjälpte till genom att sänka på huvudet. Vi kysste varandra ömt och kärleksfullt. Jag hörde hur Laya fnittrade utanför och suckade, avbröt vår härliga stund och gick ut till hallen. Tittade på Kayla som var tomatröd i ansiktet och höjde på ett ögonbryn. Hon fnittrade bara mer. Jag skrattade kort utan att öppna munnen och skakade på huvudet. Trevor gick fram till sina skor bakom mig och sänkte huvudet vid Kayla och viskade;

”Tack så mycket.” Han var klart ironisk men det fick Kayla att skratta. Jag log för mig själv och lutade mig mot väggen. Kayla fick en kram av Trevor innan han kom till mig och gav min en hej då puss. Samtidigt som Cedric gav Kayla en, han trodde inte någon såg. Det gjorde jag och jag log inombords. Mina läppar var lite upptagna. Men när jag och Trev släppte varandra så fanns det inte något teckna på att de nyss kyss varandra. Men Trev och Ced gick tillslut och det var bara jag och Kayla kvar.

”Se en till film?” frågade jag.

”Sisten till ditt rum.” sa hon och började springa till mitt rum – där jag också hade massor av filmer och en tv – och jag var henne hack i häl. Men hon vann ändå.

”Du fuskade.” sa jag när jag kom in i mitt rum sekunden efter henne.

”Gjorde jag inte.” invände hon.

”Så att stå ivägen i trappen med flit är inte fusk?” frågade jag skeptiskt.

”Bara lite.” sa hon och flinade. Jag fnös och tog en random film och satte i Bluray-spelaren. Laya hade redan lagt sig i min stora säng – den är så stor så vi alltid sover i den båda två. Jag tog fjärrkontrollen och la mig bredvid henne. Vi såg på filmen i lugn och ro. Den var inte så där jätte bra men ingen av oss orkade byta. När den var slut så tog vi och bytte om till pyjamas – eller, jag gjorde. Laya hade inte någon, hon lånade en stor tröja av mig – och borstade tänderna innan vi la oss i sängen. Nu tänkte jag bomba henne med information om henne och Cedric.

---

Sooooo, what do YOU think?