Novells

Sorry att vi inte hann med luckorna igår+förrgår..
Men nu får ni fråga VAD NI VILL!
Så fråga på!
Frågestunden slutar på måndag kväll ;)





 

”Men ändå!” muttrade hon. ”Det kan vara lite jobbigt att ena sekunden kunna vara den man är på riktigt och i andra vara en vanlig människa...” I bara en sekund så vände hon lite på huvudet så jag såg hennes ögon. De hade fått en liten gyllene-rand i utkanten av ögat. Även om hon hade bruna ögon så såg man när hon var törstig och inte. När hon var det så fick hon en nyans mer gyllene ögon i utkanten och ju törstigare hon blir desto mer gyllene bli ögonen. Hade hon ätit människoblod hade de förmodligen blivit röda. Men det var inte något vi ville testa. Men nu var ögonen i alla fall mer gyllene och det betydde att hon var törstig.

”Kom nu. Vi ska ut och jaga.” sa jag och lyfte upp henne. Hon slog på mig i protest.

”Nej! Nej! Jag vill inte!” skrek hon. När hon märkte att jag ignorerade hennes protester så sa hon.

”Om jag ska ut och jaga så vill jag att Emmett och Jasper ska följa med.” muttrade hon surt. Emmett och Jasper kom fram till oss och jag satte ner henne på marken.

Vi tar hand om henne Edward. Jag lovar. Tänkte Jasper. Jag log.

”Det vet jag att ni gör. Hon kunde inte fått ett par bättre farbröder.” sa jag och ruskade hennes hår. Hon bara blängde sur på mig. Jag skrattade och gick tillbaka till min underbara fru.

Nessies pov.

Det var rätt så svårt att hålla samma takt som Emmett – den stora, snabba och starka björnen – och Jasper – den smidiga och glamorösa gasellen – men jag gjorde så gott jag kunde och de sprang inte med full kraft. Efter en liten stund så hörde jag ett dunkande ljud. Hjärta. Emmett och Jasper hade också hört det. Jag fick för en gångs skull springa först och jag hoppade på den största bocken. Emmett var inte sen att ta den näst största. Det här var en ovanligt stor hjord och vi skulle nog kunna få i alla fall två var till. När jag druckit upp min så sprang jag iväg mot en annan som var på flykt. Emmett och Jasper struntade jag fullständigt i. Den enda jag tänkte på var den där hjorten och dess varma, ljuva blod. Just när jag skulle hoppa på hjorten så snubblade jag och blev helt blöt. Jag hade hoppat rakt ner i en flod. Jag hade inte förstått vad som hänt för en det var för sent. Jag hade gripits tag av strömmen och kunde inte komma upp igen. Jag kämpade och kämpade för att komma upp... tillslut orkade jag inte mer... jag lät en högra makt försöka rädda mig... jag hade gett upp hoppet.

Emmetts pov.

Hjortens varma blod släckte mig törst. Jasper var bakom mig och Nessie var... ja var var Nessie? Jag kunde inte känna lukten av henne... Jag släppte hjorten som bara var halv tom...

”Jasper! Vart är Nessie?” frågade jag. Jasper släppte sin hjort och vädrade lite och tittade på mig...

”Jag vet inte...” Vi spärrade upp ögonen... Vi hade slagits av samma tanke; Vi hade tappat bort Bella och Edwards diamant. Nessie. Jasper började springa mot gläntan där vi senast sett henne. Djuret hon druckit ifrån låg där på marken. Men ingen Nessie. Edward skulle slita huvudet av mig och bränna delarna och Bella skulle göra samma sak med Jasper. Vi började leta efter ett spår och vi hade tur och hittade ett. Vi började följa det till dess slut. Vänta nu? Det kan ju inte bara ha slutat och gått upp i rök. Det hade slutat vid en flod...

”Åh nej!” viskade jag. Jasper bara stog där och stirrade. ”Åh nej!” skrek jag och började springa med ströms ner för floden.

”NESSIE!!!” Skrek jag. ”RENESMEE!! RENESMEE!” Jag fortsatte springa och skrika hennes namn. Jag hörde hur Jasper sprang bakom mig. Jag kände hur mina ögon blev helt snustorra. Jag grät. Inte så grät utan grät på vampyr sätt. Nessie fick inte vara död. Hon fick bara inte. Jag kände hur Jasper försökte lugna ner mig men det gick inte. Han var lite rädd som jag. Rädd för att världens sötaste lilla unge skulle vara död.

”Emmett!” ropade Jasper. Jag stannade inte. ”EMMETT!” skrek han efter mig. Jag stannade för att se vad det var han gormade för och hann precis se honom dyka i vattnet. Utan att tänka mig för så hoppade jag i efter honom. Han var på väg fram till en sten som satt fast mitt i floden. Där fanns ett litet stycke med tyg och bronsfärgat hår. Renesmee. Jag simmade så fort jag kunde fram till stenen och och faktiskt dit före Jasper. Jag handlade utan att tänka och simmade tillbaka till stranden. La upp henne på den och försökte få henne att andas igen. Jasper satte sig bredvid mig för att hjälpa till. Jag mumlade hela tiden.

”Snälla Nessie. Vakna. För min skull. För din mammas skull. För din pappas skull. För Jacob.” Om och om igen. Tillslut la Jasper sin hand på mig och sa:

”Emmett. Vi måste ta med henne till Carlisle. Han vet vad man ska göra.” Jag nickade och lyfte upp henne i min famn som en påse socker och sprang. Jag sprang och sprang tills jag kom fram till huset.

”HALLÅ?! HALLÅ?! NÅGON KOM OCH HJÄLP!!” skrek jag. Alla kom springandes ut ur huset och Alice, Rosalie och Esme bara stannade av åsynen av Nessie. Blöt och blodig. Varken jag eller Jasper hade reagerat på det överhuvudtaget. Bella och Edward var såklart först framme vid oss.

”Åh herre gud!” utbrast Carlisle när han – sist ut – såg Nessie. Bella och Edward var i chock så de kunde varken prata eller röra sig. De kom fram till oss men sen bara stog de där och stirrade. Carlisle tog henne i sina armar och sprang in i huset och då fick Bella och Edward tillbaka rörelse förmågan och sprang tillbaka till huset. Jag ramlade ner på knä med Jasper bredvid mig. Esme, Rosalie och Alice kom fram för att försöka få reda vad som hänt. Vi la inte märke till dem...

---

KOMMENTERA!! Och det här kapitlet är skrivet av mig :)

 

I Port Angels var det mycket folk. Det flesta shoppade julklappar till sina nära och kära. Därav deras hektiska tankar:

Åh jag tror Emily vill ha denna.

Denna måste Emma ha.

Jag tog Bellas hand i min ena hand, och Nessies hand i den andra.

"Så vad vill du titta på först?" frågade min underbara hustru Nessie.

"Presenter till momo och mofa" Sättet hon sa mormor och morfar på var bedårande. Jag och Bella skrattade. Vi gick till en inrednings affär och hon bestämde sig för att köpa några saker därifrån och några från en annan affär. Vi satte oss i volvon och åkte hem. Det verkade som om Nessie hade somnat. Hon vaknade när jag bromsade in på infarten.
"Bella kom!" ropade Alice så fort hon såg att vi var tillbaka. Jag tog Bellas hand och följde med.

"Bella, sa jag" jag suckade och tog Nessie i handen. Alice och Bella var på väg till vår stuga, så jag och Nessie gick in i det stora huset.

"Hittade ni några julklappar?" frågade Rose.

"Ja, de ligger i bilen" Svarade jag lungt. Plötsligt satte Nessie sin hand på min kind. Hon ville gå till Carlisle och Esme.

"Momo och mofa" sa hon. Jag tittade in i hennes bruna ögon och nickade.Carlisle och Esme hade såklart hört när Nessie ropde och kom in i vardagsrummet.

"Ja, Nessie" sa båda.

Då kom Bella in med en vacker klänning och Alice i släptåg.

Plötsligt tittade Nessie argt ner.

Jag försökte lyfta hennes hand till min kind eftersom hon blockerade hennes tankar. Irriterande att hon lärt sig det.

"Vad är det Nessie?" frågade Bella bekymrat

"Låt mig va!"

Bella b

örjade gå fram till Nessie, men on bakade. "Låt mig vara. Ni två har precis förstört allting ju! Jag vill inte vara er dotter. Jag vill inte vara halv vampyr och halv människa. Jag vill bara var Kap 2

a människa precis som alla andra!", klagade hon på oss, och sprang upp för trappan till sitt rum. Bella tog händerna för ansiktet och lutade sig mot min axel. "Vad var det jag gjorde egentligen?....

Varf

ör blev hon så arg?", sa hon med en sorgsen röst.

Jag tog en djup suck." Rosalie, kan du g

å upp och försöka prata med henne?", frågade jag henne. Hon nickade och försvann upp för trappan. Jag visste att Nessie tyckte mycket om Rosalie plus att hon inte var någon av hennes föräldrar. Hon kanske kunde säga vad som var så fel till henne istället. Det är okej älskling", lugnade jag Bella och kysste henne på huvudet och la mina armar om henne. "Plus att du är väldigt vacker i klänningen du har på dig.", sa jag och flinade fast hon inte såg. Hon slog till mig på armen."Tyst med dig.", sa hon bara lite tjurigt och tittade upp på mig med en upprörde blick. Nej, snälla säg inte att jag har gjort henne ledsen. "Snälla Bella förlåt mig.",....

sa jag urs

äktande. "Det är inte det.", sa hon och suckade.Precis då kom Rosalie ner. Hon såg inte så speciellt glad ut. Undra vad som hade sagts mellan henne och Nessie? "Hon vill inte prata om det. Mer än att det är jobbig att inte vara som alla andra. Att hon måste varända dag smällta in bland allt vanligt folk.", svarade Rosalie på min tanke. Jag nickade förstående och Bella tog ännu en gång sina händer för ansiktet och mumlade för sig själv att det..

var hennes fel. Jag smekte hennes h

år lugnande men det gick inte alls bra. Då kom Jasper in och jag kände hur Bella blev mer avslappnad än förut. "Tack", sa jag till honom och log. Han nickade till svar och gick ut igen till Alice."Jag går upp och försöker få något ur henne.", sa jah till Bella och släppte henne motviligt och sprang upp för trapporna till rummet som va Nessie när hon var här.

N

är jag kom upp såg jag henne ligga i sin säng på magen. Jag gick lugnt fram till henne och satte mig på sängkanten.

"G

å.", sa hon tjurigt. Jag suckade. "Nej, jag tänkre inte förens jag har fått veta vad som är fel.", sa jag bestämmt.

"Jag vill inte. Plus att du redan har h

ört allt från Rose.", mumlade hon mot täcket. "Men vad tycker du att vi ska göra åt det då?Du är den du är och det kommer aldrig att ändras.", sa jag lugnt till henne.

Hon ryckte bara p

å axlarna.

---

Idag elr imon kommer nog Rosalies Secret. Förlåt att det har tagit så länge!
Stort tack till Johanna som har hjälpt mig med detta kapitel!

Eftersom bara en deltog (tyvär) så är vinnaren självklart JOHANNA! Klicka här för att komma till hennes blogg!
Glöm inte kika in imorgon också och kolla 5:e luckan ;)

Idag kan ni vinna en länkning tills lördag!
Så lämna en kommentar så drar jag en vinnare kl 21.00.
Jag kan tyvär inte lägga in min julkalenders bild som jag har gjort..?

//Julia

Här kommer.. Lucka 3 ! Glöm inte kika in på bloggen imorron med. (Läs nedre inlägget)

Bella och Nessie kom nerför trappan, Nessie hade tomteluva, även om det inte var julafton. Mina två änglar, de såg så lyckliga ut... och det var just vad vi var. Lyckliga.

"Pappa!", sa hon glatt när hon såg mig sitta i ena fåtöljen i vardagsrummet. Hon kom rusande ner för trappan och hoppade upp i min famn, som om hon inte hade sett mig på flera år. Jag tittade på Bella där hon stod vid slutet av trappan, hon log.

"Pappa, det är två veckor kvar till julafton. Det ska bli jättekul!", sa hon lika glatt och hoppade upp och ner i min famn. Haha, så det var det hon ville berätta. Att det snart var julafton. En sån lite unge man kan ha.

"Så vad tycker du att vi ska göra tills det blir julafton?", frågade jag henne. Hon funderade en stund innan hon svarade.

"Jag vet vi måste köpa julgran, julmat och förstås julklappar!", sa hon och sprang till sin faster Alice för att säga sina små intressanta planer för julafton. Så gullig hon var min dotter. Hon visste såklart inte att vi redan hade köpt tonvis med julklappar till henne.

"Hej på dig min älskling.", hörde jag Bella säga där hon stod bakom fåtöljen jag satt i och smekte mitt hår. Jag tittade upp och log mot henne.

"Hej du min skönhet.", sa jag och ställde mig upp och ställde mig framför henne i vampyrfart och kysste henne passionerat.

Precis då kom Emmett in.

"Så det är här ni är. Var har ni gjort av de lilla busfrö då?", frågade han retsamt.

"Måste du alltid skrämmas Emmet?", frågade Bella irriterat och la armarna i kors. Emmett skrattade roat. Jag morrade låg till honom som en varning. Han uppfattade den och blev genast allvarlig.

"Okej då era tråkmånsar, ta det lugnt.", sa han och tog händerna upp i luften. Bella log mot honom. "Jag har ingen aning var hon är. Sist vi såg henne skulle hon till Alice.", svarade hon Emmetts fråga.

Precis då kom Nessie inrusande med Alice i släptåg.

"Jag tror nog att jag har hitta henne.", sa hon retande till Emmett och flinade mot honom. Varför måste hon verkligen göra precis allt nu?, hörde jag Alice tänka. Haha, Nessie har nog bestämt sig för att shoppa massa jul saker, och stakars Alice som måste följa med. Hon har nog massa andra saker att göra.

"Jag och Bella kan följa med henne istället.", sa jag till Alice. Hon vände sig om mot mig och log ett tackande leende.

"Är det okej om din mamma och pappa följer med dig istället, jag har väldigt mycket att göra bland annat en överraskning.", sa hon och sprang upp i vampyrfart till sitt och Jaspers rum.

"Mamma, pappa vi har mycket att göra!", ropade Nessie på oss och gick ut för att vänta på oss i garaget där vi hade bilarna.

Jag och Bella satte på oss våra vinterjackor fast det egentligen inte behövs, men för att smällt in bland alla andra.

När vi kom ner till garaget stod Nessie och hoppade upp och ner av ivrighet att komma iväg.

Jag låste upp min Volvo som vi skulle åka i och satte mig i förarsättet. Bella satte sig bredvid mig medan Nessie satte sig i baksättet.

Jag bakade ut ur garaget och satt av mot Port Angels.

---

Så vad tycker ni om våran Julkalender?
Stort tack till Johanna som skrivit detta kapitel !
// och Johanna

Nu ska vi ha en julkalender här på bloggen ! (en dag försent hehe..)
Såhär går det till:
Vi skriver en mening och er uppgift är att fortsätta berättelsen och skriva ett kapitel på en dag och skicka in, genom att vi skickar den till er. För att kunna vara med så måste vi ju veta era epost/msn adresser. Så lämna den till oss på en kommentar (skriv bara in på epost så ser vi) eller skicka ett mejl till [email protected]
Hoppas många är med.
Ps. När vi skickar runt så kommer ni bara få se första meningen personen har skrivit.
Ds. Skicka in till oss helst samma kväll som du får mejlet med första meningen (du får mejlet på morgonen)
så att du inte stoppar allt.
Ämnet ni ska skriva om är: Jul med Cullens (och Bella) Efter BD.
Först meningen är..Dam dam dam:

Bella och Nessie kom nerför trappan, nessie hade tomteluva, även om det inte var julafton. Mina två änglar, de såg så lyckliga ut... och det var just vad vi var. Lyckliga. Den som kommenterar sin mejl först får börja skriva fortsättningen =)

Ni får första luckan idag. Imon så öppnas ju en annan lucka så kolla in imorgon med och var med *** **** ** ** ****** =)