Dålig update :(

Hej alla läsare (om vi nu har några kvar :( ) !
Tyvärr så kommer ni få vänta en rätt bra tag till på nästa kapitel av I hate myself for loving you :( Eftersom (ni som läser Cullens vet redan detta) min dator har gått sönder. Jag var nästan färdig med kapitlet och så gick den sönder så kan inte fortsätta :( Men pappa ska få över alla filer till en annan dator så det kommer fixa sig :D

Nej jag har inte glömmt er!

Hej alla fina barn!
Jag veet att det har tagit snart tre veckor (!!!!!!!!!) med I hate myself for loving you nu, men jag vet liksom inte hur jag ska fortsätta... men håller på just nu och förhoppningsvis så kommer det ikväll :)
Har tänkt på en liten tävling också... men det får vi se om det blir något av! :)

Peace out!


Svar på kommentar: Sofia

Sofia om De nya karaktärerna i I hate myself for loving you :):
Varfööör uppdaterar du så lite ?? En vecka sen ditt senaste inlägg och 10 dagar sen den senaste espisoden ! Det kasnke är svårt att komma på vad man ska skriva eller så är det mmycket i skolan eller nåt men nåt litet inlägg iallafall, snääälla ??

Svar: Jag är ledsen för den dåliga uppdateringen. Jag har väldigt mycket för mig just nu. Det är massor av min tid som går åt till att kolla på resor till London (jag ska dit i början på Februari) och sen så ör jag i skolan och mina kompisar vill ofta träffas och allt sånt. Det är ju många man inte träffat på länge. Och så har jag ju Cullens och IDS. Och så I hate myself for loving you. Det blir lite mycket för mig. Men jag lvar, när jag har gått ner och hängt tvätten ska jag skriva. Promise ;)


Vilken av dem?

Okej. Ni får välja. I hatemyself for loving you eller Brees Second Chanse på Cullens. Ni väljer ;)





/Erika

Rosa bandet

Ja. Som några av er kanske märkt så pryder ett rosa band vår blogg. Var med i kampen mot bröstcanser. Det e iaf jag!

/Erika

Nu måste ni hjälpa mig!!

Okej. Som jag skrev i info-inlägget om I hate myself for loving you så är novellen igentligen ett skolarbete och nu bbehöver jag er hjälp (Pernilla, om du läser detta. Säg till mig om jag inte får lägga upp det här. Pernilla e min svenska lärare ;)). Det vi ska lämna in får igentligen bara vara 700 ord max.Men jag kan inte få den kortare än 769 och det är mitt i kapitel 1. Och nu till det NI ska hjälpa mig med. Ni MÅSTE kommentera okej?? Fattar ni något av det här? Tänk er att ni inte har läst kapitel 1 också ;)

När Mark hade lämnat mig efter skolan så gick jag in i köket för att börja med mina läxor. Joe var inte hemma, det var ovanligt. När jag satt där och var mitt uppe i biologin så var det något som lät bakom mig.

”Hallå?” ropade jag och vände mig om. ”Joe? Mark?” ingen svarade. Då hörde jag något igen men från andra sidan av mig. Jag skulle just ställa mig upp när något träffade mitt huvud och allt försvann.

 

När jag vaknade var jag i ett litet badrum. Jag reste mig upp, hela rummet gungade när jag gjorde det. Efter ett tag så stannade det och jag kunde gå fram till dörren. Jag tvekade men tryckte ändå ner handtaget. Dörren gick upp. Jag gick ut ur rummet. Jag var i ett litet hus. Rummet jag var i nu såg ut som ett vardagsrum, det fanns såna typiska saker för ett vardagsrum. Det fanns en annan dörr i rummet. Jag vågade inte gå dit så jag gick bort till andra delen av rummet. Där fanns en öppning så man kom in i ett kök. Det var ett litet kök, det fick bara plats några bänkar, ett kylskåp och frys i ett och ett litet, litet bord. Jag kollade var som fanns i kylen. Mat. Jag gick ut ur rummet och tillbaka in i det lilla vardagsrummet. Satte mig i soffan och hörde ett stönande ljud från den andra dörren. Jag gick mot dörren och tryckte långsamt ner handtaget. I rummet fanns bara en möbel. En dubbelsäng. På sängen låg det någon som höll rörde lite på sig samtidigt som han stönade. Jag gick långsamt mot sängen. Det var ju en av de där töntarna i skolan. Han jag gick närmare och petade lite på honom. Han snurrade runt och stirrade på mig. Jag ramlade baklänges ner på golvet. Han fortsatte stirra på mig. Tillslut så stod jag inte ut med tystnaden.

”Eh... hej” sa jag. Han tittade på mig ett bra tag innan han sa något.

”Öh... hej.” sa han och satte sig långsamt upp.

”Du heter Lu... någonting va?” sa jag.

”Luke” rättade han fort.

”Åh. Okej. Vet du vart vi är?” frågade jag.

”Nej.” svarade han kort.

”Nähä. Okej så här mycket vet jag. Vi är i ett litet hus utan ytterdörr. Vi har bara 3 rum ett kök, ett badrum, ett vardagsrum och det här rummet.”

”Det var 4 rum.” sa han. Jag log och kom på en grej.

”Men! Hur kom du hit?” frågade jag.

”Jag minns inte riktigt. Det jag minns är att jag gick förbi ditt hus när två maskerade män kom utsläpandes på dig. Jag sprang fram till en av männen och hoppade på honom. Sen minns jag inte mer.” sa han och suckade. Jag bara satt där och tittade på honom. Till slut så reste han på sig.

”Vart ska du?” frågade jag.

”Jag vill också se huset.” flinade han.

”Åh.” svarade jag och reste mig och följde efter honom ut. Han gick in mot köket och jag följde efter.

”Vem tror du förde hit oss?” frågade han.

”Jag vet inte.” viskade jag. ”Vad tror du klockan är?” frågade jag sen och gäspade.

”Jag vet inte..” mumlade han.

”Vi kan kanske kolla på tv:n efter något.” sa han och gick ut i vardagsrummet. Jag följde efter honom. Han kollade på nyheterna. Jag satte mig bredvid honom i soffan och lyssnade på vad nyhetsankaret sa.

 

Vid fyra tiden i förr gång så försvann Olena och John Golds dotter Zelena från sitt hem. Det meddelas också att Zelenas skolkompis Luke Wingston försvann vid samma tid. Inga spår har tyvärr ännu hittats efter ungdomarna. Nu över till Andrea som rapporterar från Beverly Hills.” Reportern (som tydligen hette Andrea) kom upp på skärmen. Jag kände genast igen omgivningen. Det var min trädgård. Mina ögon fylldes av tårar. Andrea började prata.

Ja, jag står här i familjen Golds trädgård. Mr. Gold? Kan vi få några detaljer om er dotter?” Pappa och mamma kom fram mot henne. Mammas ögon var rödsprängda av gråt.

Jag kan ge er lite. Jag tror absolut inte att Zelena gjorde det själv. Jag tror att hon har blivit kidnappad.” Pappa tittade rakt in i kameran med tår fyllda ögon. ”Men snälla Zelena om du har rymt, snälla kom hem.” viskade han. Sen vände han och mamma om och gick in i huset. I ena fönstret såg man Joe stå ut och titta. Med tårar strömmades ner för kinderna.


Okej vänner. HJÄLP MIG!!! Duger det här som inlämmnings uppgift? Plz hjälp mig!!

 

/Erika


RSS 2.0