Novells

Jag snurrade förfärat runt. Hur kunde hon veta att jag behövde hjälp? Var det någon gåva?

"H..hur visste du det?"
"Det är min gåva, att känna av och hjälpa andras problem" Hon kunde nog skapa fred på vår jord.

"Men hur ska vi göra då?" Hon kunde ju inte bara jaga bort Windy från huset.

"Låt oss prata igenom detta först, okej?"

"Visst" jag drog med henne till en liten gräsplätt och började prata.

"Så, nu vet du allt" jag hade berättat allt. Om mitt första möte med Windy o.s.v.

"Hm, låt mig tänka lite..vi kan ju alltid.." snälla säg att hon kommit på något.

"Vad?"

"Vi läser av hennes problem och.." plötsligt blev hon tyst.

"Och?"

"Och..hämtar Max" Max vilken Max? Menar hon hamburgarstället?

"Vilken Max?" frågade hon förvirrat.

"Min..fästman, han raderar folks minne och får de göra som han vill tills han väcker upp de. Det är som en hyptnos"
"Har han gjort det på dig någon gång?" frågade jag oroligt.

"Nej! Såklart inte" sa hon och började plötsligt skratta.

"Men då springer vi tillbaka" sa jag.

Vi sprang saktare än vanligt och tänkte igenom hur vi skulle göra. Det bästa vore att säga att vi ville prata med Windy i enrum. Men esme skulle aldrig gå med på det.

Vi stannade plötsligt. Det var som jag stannade automatiskt, jag hade inte tänkt på det. Jag gick in och stängde dörren. Alla satt i vardagsrummet.

"Jag har med en vän till mig" sa jag. Edward suckade.

"Men ta in henne, låt henne inte stå ute"

Jag öppnade dörren och släppte in henne.

"Hej alla. Jag heter Mina och är 23 år"

Alla sa hej i kör. De var vana.¨De gick laget runt och sa sina namn.

Mina gick runt och skakade handen med alla-hennes gåva funkade bara om hon rörde vid den.

När hon kom till Windy -som såg misstänksam ut- så sträckte Mina ut sin hand. Windy tog den..och Mina svimmade.

Alla sprang panikslaget fram. Och ingen märkte att Windy försvann.

Erikas kommentar: As bra! Ge mig mer!


Alla som läser, KOMMENTERA!

Ps:Vad tycker ni om chattboxen?

/Julia