Nu måste ni hjälpa mig!!
När Mark hade lämnat mig efter skolan så gick jag in i köket för att börja med mina läxor. Joe var inte hemma, det var ovanligt. När jag satt där och var mitt uppe i biologin så var det något som lät bakom mig.
”Hallå?” ropade jag och vände mig om. ”Joe? Mark?” ingen svarade. Då hörde jag något igen men från andra sidan av mig. Jag skulle just ställa mig upp när något träffade mitt huvud och allt försvann.
När jag vaknade var jag i ett litet badrum. Jag reste mig upp, hela rummet gungade när jag gjorde det. Efter ett tag så stannade det och jag kunde gå fram till dörren. Jag tvekade men tryckte ändå ner handtaget. Dörren gick upp. Jag gick ut ur rummet. Jag var i ett litet hus. Rummet jag var i nu såg ut som ett vardagsrum, det fanns såna typiska saker för ett vardagsrum. Det fanns en annan dörr i rummet. Jag vågade inte gå dit så jag gick bort till andra delen av rummet. Där fanns en öppning så man kom in i ett kök. Det var ett litet kök, det fick bara plats några bänkar, ett kylskåp och frys i ett och ett litet, litet bord. Jag kollade var som fanns i kylen. Mat. Jag gick ut ur rummet och tillbaka in i det lilla vardagsrummet. Satte mig i soffan och hörde ett stönande ljud från den andra dörren. Jag gick mot dörren och tryckte långsamt ner handtaget. I rummet fanns bara en möbel. En dubbelsäng. På sängen låg det någon som höll rörde lite på sig samtidigt som han stönade. Jag gick långsamt mot sängen. Det var ju en av de där töntarna i skolan. Han jag gick närmare och petade lite på honom. Han snurrade runt och stirrade på mig. Jag ramlade baklänges ner på golvet. Han fortsatte stirra på mig. Tillslut så stod jag inte ut med tystnaden.
”Eh... hej” sa jag. Han tittade på mig ett bra tag innan han sa något.
”Öh... hej.” sa han och satte sig långsamt upp.
”Du heter Lu... någonting va?” sa jag.
”Luke” rättade han fort.
”Åh. Okej. Vet du vart vi är?” frågade jag.
”Nej.” svarade han kort.
”Nähä. Okej så här mycket vet jag. Vi är i ett litet hus utan ytterdörr. Vi har bara 3 rum ett kök, ett badrum, ett vardagsrum och det här rummet.”
”Det var 4 rum.” sa han. Jag log och kom på en grej.
”Men! Hur kom du hit?” frågade jag.
”Jag minns inte riktigt. Det jag minns är att jag gick förbi ditt hus när två maskerade män kom utsläpandes på dig. Jag sprang fram till en av männen och hoppade på honom. Sen minns jag inte mer.” sa han och suckade. Jag bara satt där och tittade på honom. Till slut så reste han på sig.
”Vart ska du?” frågade jag.
”Jag vill också se huset.” flinade han.
”Åh.” svarade jag och reste mig och följde efter honom ut. Han gick in mot köket och jag följde efter.
”Vem tror du förde hit oss?” frågade han.
”Jag vet inte.” viskade jag. ”Vad tror du klockan är?” frågade jag sen och gäspade.
”Jag vet inte..” mumlade han.
”Vi kan kanske kolla på tv:n efter något.” sa han och gick ut i vardagsrummet. Jag följde efter honom. Han kollade på nyheterna. Jag satte mig bredvid honom i soffan och lyssnade på vad nyhetsankaret sa.
”Vid fyra tiden i förr gång så försvann Olena och John Golds dotter Zelena från sitt hem. Det meddelas också att Zelenas skolkompis Luke Wingston försvann vid samma tid. Inga spår har tyvärr ännu hittats efter ungdomarna. Nu över till Andrea som rapporterar från Beverly Hills.” Reportern (som tydligen hette Andrea) kom upp på skärmen. Jag kände genast igen omgivningen. Det var min trädgård. Mina ögon fylldes av tårar. Andrea började prata.
”Ja, jag står här i familjen Golds trädgård. Mr. Gold? Kan vi få några detaljer om er dotter?” Pappa och mamma kom fram mot henne. Mammas ögon var rödsprängda av gråt.
”Jag kan ge er lite. Jag tror absolut inte att Zelena gjorde det själv. Jag tror att hon har blivit kidnappad.” Pappa tittade rakt in i kameran med tår fyllda ögon. ”Men snälla Zelena om du har rymt, snälla kom hem.” viskade han. Sen vände han och mamma om och gick in i huset. I ena fönstret såg man Joe stå ut och titta. Med tårar strömmades ner för kinderna.
Okej vänner. HJÄLP MIG!!! Duger det här som inlämmnings uppgift? Plz hjälp mig!!
/Erika
ja, jag tycker att det duger ;)
Såklart att det gör:) Det var jättebra(Y)
Erika, den vart skiit bra:)
Det duger mer än bra! Jag bara undrar du kommer väl fortsätta med att skriva den här berättelsen? :D
