Novells

När jag vaknade låg han där och tittade på mig. Hans underbara blåa ögon tittade ner på mig med bara en sak i blicken. Kärlek.

”Hej.” kraxade jag.

”Hej.” mumlade han. Jag hade armarna runt hans mage och kramade. Han kramade tillbaka och sen snurrade han runt mig så jag låg på honom. Jag skrattade lite men sen kollade jag in i hans ögon och slutade skratta och slappnade av. Jag böjde ner huvudet och kysste hans läppar. De smakade ljuvligt. Han la armarna om min midja och tryckte mig emot sig. Jag log i tankarna och tryckte mig ännu mer emot honom. Jag flyttade läpparna ner tills hans hals och sen ner till hans bröst. Han stönade av njutning och jag log och tog samma väg tillbaka till hans läppar. Han kysste mig ljuvligt men sen drog han sig ifrån mig men ända var han väldigt nära.

”Så ja lilla ficka, nu ska vi inte förhasta oss igen.” skrattade han.

”Du verkade inte ha något emot det igår.” mumlade jag mot hans hals. Han skrattade igen och jag hoppade upp och ner på hans bröst där jag fortfarande låg.

”Det har jag inte. Men jag vill inte att du ska göra något du får ångra.” Jag slutade kyssa honom och lyfte på huvudet för att kolla på honom.

”Jag vill ha dig. För alltid. Jag kommer inte att ångra mig. Aldrig.”

”Men Trevor då?” sa han. Just det. Trevor. Just nu letade han säkert ihjäl sig efter mig medans jag gör vad? Jag ligger och hånglar men en kille jag har känt i typ 2 dygn och efter ett av de där två dygnen hade jag sex med honom. Vilken flickvän jag är. Men jag rår inte för vad mitt hjärta känner. Jag älskar Luke och det kan jag inte ändra på. När vi kommer ut här ifrån ska jag göra slut med Trevor. Det var ärligt talat länge sen som jag slutade känna något för honom. Men igen har någonsin fått mig att känna så som Luke har. Inte en levande själ. Inte en död för den delen heller. Jag hade inte något att säga så istället kysste jag hans läppar igen.

”Det verkar som om du inte vill ha mig.” sa jag till honom när jag slutade kyssa honom för ett ögonblick.

”Tro mig. Jag vill ha dig så mycket så det gör ont.” mumlade han och kysste mig igen. Vi kysstes och kysstes och kysstes som säkert var flera timmar men det kändes som bara några minuter när min mage kurrade väldigt, väldigt högt.

”Frukost?” frågade han. Jag nickade. Jag satte mig upp och tog på mig min tröja och mina trosor som låg på golvet bredvid sängen. Luke hade redan kommit ut till köket och höll på med frukost. Istället för att sätta sig på stolen vid bordet så gick jag fram till honom och kramade om honom bakifrån. Han släppte stekspaden som han rörde om med och vände sig mot mig och la armarna runt mig och kysste mig.

”Ni verkar då ha blivit goda vänner.” sa en röst bakom oss. Vi vände genast huvudet mot rösten som tillhörde en kvinna i typ 35 års åldern.

”Vem är du?” frågade Luke.

”Åh så oförskämt av mig. Jag heter Ron. Ron Pernoff. Efternamnet är ursprungligen från Ryssland om ni undrar.” log hon ett hemskt fult leende.

”Hur kom du in här? Det finns vaken fönster eller dörrar som leder ut.” sa jag.

”Sant. Men det betyder inte att man inte kan komma in eller ut.” Hon gick fram till bordet och satte sig på stolen som var närmast dörren och längst ifrån oss.

”För all del, sätt er. Du har väl inte några problem med att hon sitter i ditt knä pojk. Ni verkar ju komma så bra överens.” Luke bara ignorerade kommentaren och drog med sig mig och satte sig på stolen med mig i knät. Han tog min hand och kramade den, jag kramade tillbaka. Jag kollade på kvinnan som hade presenterat sig som Ron.

”Var det du som förde hit oss?” frågade Luke. Ron verkade tänka på vad hon skulle svara.

”Inte jag personligen men mina män.” sa hon efter ett tag.

”Varför då? Vi har väl aldrig gjort dig något?” frågade jag upprört.

”Nej. Inte ni. Inte du överhuvud taget pojk, inte du heller Zelena inte just du. Känner du verkligen inte igen mig?” frågar hon och slår ut med armarna. Jag söker i mitt minne efter något som har med henne och göra. Jag hittar rätt minne.

”Du! Jag kommer ihåg dig!! Det var du som förrådde min pappa och gav manuset till en av hans filmer till konkurrenterna!” utbrast jag. Hon nickade.

”Ungefär så. Men sen så sparkade han mig.”

”Ditt svin. Och vad har min pappa med att du har kidnappat oss att göra?!” Jag var jätte arg. Jag hade ställt mig upp och om jag inte höll i Lukes hand skulle jag gå och ge henne en stor fet smocka!

”Jo det är den intressanta biten. Eftersom du är 'pappas lilla älsklings flicka' så har jag kommit på en plan för att få hans jobb.” sa hon och log sitt hemska leende. Jag bara skrattade.

”Och hur skulle det gå till?” frågade jag.

”Det lilla gumman ska jag berätta för dig.” sa hon och plockade upp en kamera ur sin väska. ”När man har jobbat 25 år med film så har man lärt sig knepen. Följ med mig ut.” sa hon och gick ut i vardagsrummet. Jag drog med mig Luke och gick ut efter Ron. Rummet hade förvandlats från ett vardagsrum till en filminspelnings-plats på bara några minuter.

”Vad har ni gjort?” frågade jag och Luke på samma gång.

”Vi har förvandlat det här rummet till en inspelnings plats som ska få mig till toppen.” sa Ron och strålade av hämnd.

”Och vad har vi med den här saken att göra?” frågade Luke. Ron tittade på honom som om hon inte hade sett att han stog där, även fast han också frågat vad de gjort med rummet.

”Du pojk, har inte något med det här att göra. Men Zelena” hon vände sig mot mig. ”du ska spela huvudrollen i min nya film. Gå in där och vänta på Frank och gör som han säger.” Jag nickade och gick mot dörren. ”Pojken stannar här.” sa Ron när jag drog med mig Luke.

”I helvete heller.” sa jag och drog med Luke in i sovrummet fort så att ingen han stoppa oss.

”Vad tror du de tänker göra med dig?” frågade Luke och kramade mig. Jag suckade.

”Jag vet inte. Men jag tror inte jag kommer gilla det.” sa jag. Just då kom Frank in. Han plockade upp min behå från golvet och slängde den till mig.

”Ta på dig den. Och ta av tröjan.” sa han.

”Nej.” sa jag.

”Va?” Som om han inte hade hört. Men om han nu ville leka så kan jag ju säga det igen.

”Nej. Jag tar inte och springer runt i bara behå och trosor som en liten strippa.” sa jag. Frank tog ett steg mot mig och höjde handen som om han skulle slå mig. Det var precis vad han gjorde. Han gav mig en örfil som kändes som... ja det finns inte ord som kan beskriva smärtan. Jag ramlade ner på golvet i en hög och jag hörde hur Luke tacklade in Frank i väggen. Luke kom och satte sig bredvid mig.

”Zelena! Zelena! Zelena lever du? Zelena hör du mig?” frågade han panikslaget. Jag var inte van att bil slagen och för de som hade fått ett antal örfilar hade det här nog inte gjort lika ont som det gjorde för mig.

”Jag är okej.” mumlade jag och jag hörde hur han stönade till av lättnad. ”Men det gör jävligt ont.” sa jag, fortfarande utan att titta på honom. Han tog tag i min haka och vände mitt huvud mot honom så han kunde se hur farligt det var.

”Det är inte så farligt men det ser väldigt otäckt ut.” sa han. ”Men dina läppar är lika vackra som alltid.” sen kysste han mig lätt på munnen. Jag ville inte sluta men Frank kom fram och drog Luke ifrån mig så han svingades in i väggen och slogs medvetslös. Jag skrek till och försökte komma fram till honom men Frank var snabbare än jag. Han tog tag i mina händer och drog upp mig på fötter.

”Nu tar du av dig tröjan och på med behån. Annars kommer det bli mer smärtsamt för dig än det redan kommer bli. Och för honom.” sa han och nickade mot Luke. Jag kunde låta dem skada mig, men jag kunde inte låta dem skada Luke så jag nickade och han släppte mig. Jag tog på mig behån och drog av tröjan. Två killar kom in och försökte få Luke att vakna. De lyckades och jag han få se honom titta mot mig en sekund innan Frank förde ut mig i vardagsrummet. Där stog Ron och flinade.

”Zelena. Kom med mig här så ska jag vissa dig var du ska vara.” sa hon och förde mig till en stol. Jag gjorde som hon sa och satte mig på stolen.

”Det blir bäst för dig om du tar på dig de här.” sa hon och någon satte på mig en ögonbindel och en munkavel.

”Har jag någon val?” tänkte jag. Jag kände hur någon band fast mig i stolen så jag varken kunde röra mig eller stolen. Jag hörde någon ropa börja. Och jag hörde en röst som sa:

”John Gold. Vill du ha tillbaka din dotter? Visst kan du få det. Men det kommer att kosta ett högt pris. Men om du inte vill betala det så kommer hemska och smärtsamma saker hända din dotter. Vi ska visa lite av det som kommer hända men mycket, mycket smärtsamt. Och kom ihåg. Allt detta hände i verkligheten.” någon kom och tog av mig ögonbindeln och munkaveln. Så fort som munkaveln var av så började jag skrika.

”Pappa! Gör inte som de säger! Jag och Luke kommer ut här ifrån! Det är Ro” Längre hann jag inte komma innan en förblindande smärta skar sig i mitt ben. Jag tystnade och kollade ner på benet där smärtan kom ifrån. Mannen som hade pratat hade skurit ett långt blödande sår på mitt smalben. Jag tittade upp på mannen för att se vem det var, självklart kunde jag inte se hans ansikte för han hade en rånarluva på huvudet. Men jag såg hur han flinade och han höjde handen för att skära mig igen. Jag kunde inte flytta på mig så jag hade inte något annat val än att möta kniven. Mannen gjorde ett skickligt snitt i min överarm och jag skrek. Mannen slog till mig i ansiktet så jag började blöda näsblod. Han skar igen, den här gången i min mage. Jag skrek och ruskade på stolen men någon hade cementerar fast den i det flyttbara plattformen stolen stog på. Luke skrek också, men han skrek mitt namn och försökte utan framgång komma fram till mig. En av männen som stog bakom kameran slog Luke i huvudet så han ramlade ihop medvetslös igen. Mannen med kniven fortsatte att skära mig på varenda kroppsdel. Efter cirka 20 snitt så tappade jag medvetandet av smärtan och blodförlusten. Allt blev svart.

---

Så? Vad tykcer ni? Spännande? Tråkigt? Låt mig veta.

 

/Erika