Novells

Kapitel 4

Esmes Pov

"Mina..Mina!" Inget svar, vad hade hänt med vår gäst? Var Windy kanske som Rosalie sa? Nej Esme! Du får inte tänka så. Det var mamman i mig som pratade.m Och hon hade rätt. Windys lukt var inte borta jag gick iväg och följde doften. Den ledde till källaren, till Windys rum. Nåja hon var säkert bara i sitt rum. Plötsligt försvann doften av Windy. Jag öppnade dörren och hon var borta! Likaväl pengarna! Vi borde ha litat på Rosalie hon hade ju vart vår dotter i åratal. Nu var pengarna borta..och Carlisle var den enda med jobb. Hur ska detta gå? Jag rusade upp för trapporna.

"C-"
"Jag har redan berättat" sa Edward och knackade sig på huvudet.

"Ser ni?! Ni skulle gjort som jag sa! Men ingen tror ju på mig!" Rosalie fick nästan ett anfall.

Rosalies Pov

Esme såg nästan sårad ut. Det var faktiskt hennes fel att pengarna var borta, de andra trodde ju nästan på mig. Nästan. Varför jag jag för mig själv?

"Rose..Detta är inte Esmes fel" sa Carlisle, vad var han? Fredsmäklare?

"Nej detta är väl mitt fel då?! Ni tror faktiskt aldrig på mig!" Jag hoppade ut ur fönstret och sprnag iväg innan Carlisle hann svara. Jag hörde Edward säga:
"Det var än till" Jag suckade och började gå. Sen kom jag ihåg Max. Om jag bara kunde hitta Max så kunde jag få de tro att Bella och Windy sammarbetade!
Ja! Då kunde jag få bort Bella också! Edward kunde väl klara sig utan henne. Jag började springa hemåt.

När jag kom in i rummet satt Esme med ansiktet i händerna.

"Esme förlåt..jag kunde inte tänka klart innan" Hon tittade förvånat upp.

"Det är lungt Rosalie. Jag förstår dig." Esme var nog än av de snällaste personer jag kände.

Plötsligt kom Bella och Edward ner för trappan. Hand i hand.

Jag blängde på henne. Hon tittade ledset ner. Då blängde Edward på mig.

"Bella" a Jag. Hon tittade förvånat upp.

"Stick härifrån!" Hon tittade surt på mig, men sen såg jag gråten i hennes ögon. Varför sa jag sådär?

Edward susade nerför trappan. Bella sprang ner och ut genom dörren. Edward kom mot mig, han tryckte upp mig mot vägge. Carlisle och Esme tittade skräckslaget på oss.

"Edward!" Sa Emmett och kom rusande mot oss.

Han slängde bort Edward från mig. Edward kom mot oss igen. Plötsligt kände jag Windys lukt. Vi hade glömt henne!

Dörren slogs upp av Windy. Som höll hårt i Bella.