Novells

I Port Angels var det mycket folk. Det flesta shoppade julklappar till sina nära och kära. Därav deras hektiska tankar:

Åh jag tror Emily vill ha denna.

Denna måste Emma ha.

Jag tog Bellas hand i min ena hand, och Nessies hand i den andra.

"Så vad vill du titta på först?" frågade min underbara hustru Nessie.

"Presenter till momo och mofa" Sättet hon sa mormor och morfar på var bedårande. Jag och Bella skrattade. Vi gick till en inrednings affär och hon bestämde sig för att köpa några saker därifrån och några från en annan affär. Vi satte oss i volvon och åkte hem. Det verkade som om Nessie hade somnat. Hon vaknade när jag bromsade in på infarten.
"Bella kom!" ropade Alice så fort hon såg att vi var tillbaka. Jag tog Bellas hand och följde med.

"Bella, sa jag" jag suckade och tog Nessie i handen. Alice och Bella var på väg till vår stuga, så jag och Nessie gick in i det stora huset.

"Hittade ni några julklappar?" frågade Rose.

"Ja, de ligger i bilen" Svarade jag lungt. Plötsligt satte Nessie sin hand på min kind. Hon ville gå till Carlisle och Esme.

"Momo och mofa" sa hon. Jag tittade in i hennes bruna ögon och nickade.Carlisle och Esme hade såklart hört när Nessie ropde och kom in i vardagsrummet.

"Ja, Nessie" sa båda.

Då kom Bella in med en vacker klänning och Alice i släptåg.

Plötsligt tittade Nessie argt ner.

Jag försökte lyfta hennes hand till min kind eftersom hon blockerade hennes tankar. Irriterande att hon lärt sig det.

"Vad är det Nessie?" frågade Bella bekymrat

"Låt mig va!"

Bella b

örjade gå fram till Nessie, men on bakade. "Låt mig vara. Ni två har precis förstört allting ju! Jag vill inte vara er dotter. Jag vill inte vara halv vampyr och halv människa. Jag vill bara var Kap 2

a människa precis som alla andra!", klagade hon på oss, och sprang upp för trappan till sitt rum. Bella tog händerna för ansiktet och lutade sig mot min axel. "Vad var det jag gjorde egentligen?....

Varf

ör blev hon så arg?", sa hon med en sorgsen röst.

Jag tog en djup suck." Rosalie, kan du g

å upp och försöka prata med henne?", frågade jag henne. Hon nickade och försvann upp för trappan. Jag visste att Nessie tyckte mycket om Rosalie plus att hon inte var någon av hennes föräldrar. Hon kanske kunde säga vad som var så fel till henne istället. Det är okej älskling", lugnade jag Bella och kysste henne på huvudet och la mina armar om henne. "Plus att du är väldigt vacker i klänningen du har på dig.", sa jag och flinade fast hon inte såg. Hon slog till mig på armen."Tyst med dig.", sa hon bara lite tjurigt och tittade upp på mig med en upprörde blick. Nej, snälla säg inte att jag har gjort henne ledsen. "Snälla Bella förlåt mig.",....

sa jag urs

äktande. "Det är inte det.", sa hon och suckade.Precis då kom Rosalie ner. Hon såg inte så speciellt glad ut. Undra vad som hade sagts mellan henne och Nessie? "Hon vill inte prata om det. Mer än att det är jobbig att inte vara som alla andra. Att hon måste varända dag smällta in bland allt vanligt folk.", svarade Rosalie på min tanke. Jag nickade förstående och Bella tog ännu en gång sina händer för ansiktet och mumlade för sig själv att det..

var hennes fel. Jag smekte hennes h

år lugnande men det gick inte alls bra. Då kom Jasper in och jag kände hur Bella blev mer avslappnad än förut. "Tack", sa jag till honom och log. Han nickade till svar och gick ut igen till Alice."Jag går upp och försöker få något ur henne.", sa jah till Bella och släppte henne motviligt och sprang upp för trapporna till rummet som va Nessie när hon var här.

N

är jag kom upp såg jag henne ligga i sin säng på magen. Jag gick lugnt fram till henne och satte mig på sängkanten.

"G

å.", sa hon tjurigt. Jag suckade. "Nej, jag tänkre inte förens jag har fått veta vad som är fel.", sa jag bestämmt.

"Jag vill inte. Plus att du redan har h

ört allt från Rose.", mumlade hon mot täcket. "Men vad tycker du att vi ska göra åt det då?Du är den du är och det kommer aldrig att ändras.", sa jag lugnt till henne.

Hon ryckte bara p

å axlarna.

---

Idag elr imon kommer nog Rosalies Secret. Förlåt att det har tagit så länge!
Stort tack till Johanna som har hjälpt mig med detta kapitel!