Novells

Kapitel 9

Va?! Min m..mamma. Jag hade försökt att inte tänka på henne de senaste åren eftersom saknad var så stor.

Jag drog ut en stol åt Bella och satte mig bredvid, mamma satte sig mitt emot. Hon hade inte förändrats mycket, lite rundare former och gyllen ögon. Gyllene? Detta kunde inte stämma.

Hon såg att vi granskade henne och sa:

"Jag kan väl börja berätta hur detta gick till" Det lät nästan som en fråga, så alla nickade.

Men hur visste hon? Var vi bodde att jag läste tankar, jag kramade Bellas hand hårt, som hon gjorde på mig när hon var nervös.
"Jag tror vi ska sätta oss i köket" sa Carlisle och jag, Bella, Esme och mamma följde med.

"När du tog Edward till bårhuset var jag inte död, jag hade nästan slutat andas för jag var orlig för han..men du var inte den enda vampyren på sjukhuset"

Carlisle spärrade chokat upp ögonen.

"Han heter..Elazar och är med i Denali klanen" Carlisles ögonbryn åkte frågande ihop.

"Han bytte skift med dig och när jag sa att du förvandlat min son, förvandlade han mig..Jag bodde hos han och hans "familj" tills för några dagar sen. Jag hörde hur Tanya nämde någon Edward och bestämde mig för att fråga. Jag hade tur" Hon log mot mig.

"Så..vem är det här?" frågade hon och pekade på Bella. Hur skulle jag börja? Mitt liv/kärlek/flickvän?

"Detta är Bella, Isabella rättare sagt. Hon är min flickvän och själsfrände. Jag älskar henne" Bella rodnade och tittade ner.

Det verkade som mammas stoltade leende snart skulle spricka. Plötsligt rusade hennes tankar.

Åh! Så söt hon är! Kul att min pojke har hittat en flicka! Han ville ju aldrig va med nån när han var människa..han skulle ju bli militär.

Så, undrar vad vi skulle göra nu. Jag slutade trycka hårt på Bellas hand och massaerad hennes hand istället.

"Så,Bella kan du berätta lite om dig själv. Dina föräldrar, bor de här?"

Bella tittade lite ledset ner och mamma såg sorgset på henne.

"Min pappa bor här, min mamma bor i phoenix med sin nya make"

"Stackars flicka" hörde jag mamma viska så lågt att Bella inte hörde. Jag höll med, det var synd att Bellas föräldrar var skilda. Jag smekte hennes rygg lungnande.

"Jag kan berätta lite om mig" erbjöd mamma sig. Bella log lite och tittade sen intresserat på mamma.

"Jag föddes 1872 i London. Jag är alltså 38" sa hon och log. Jag log lite skinerat, jag var inte van vid det här "mamma pratet" som alla ungar hade fått utstå när de var små.

"Jag bodde i London och när jag var 20 träffade jag min man.." mamma tittade sorgset ner men fortsatte igen:
"Ett år senare hände ett mirakel, jag fick Edward" hon log stolt - precis som Carlisle och Esme - och tittade sen på mig.

"Jag tycker vi ska visa ditt rum" Hon kan väl få det Jane hade? tänkte han. Jag nickade.

Mamma och Carlisle gick först med mig och Bella efter. Han visade rummet och sen gick vi alla ner till vardagsrummet igen.

 

Kvällen fortsatte lungt och alla pratade med varandra. Jag märkte något märkligt, Carlisle och Esme satt på var sin sida i rummet och båda försökte få mammas uppmärksamhet. När deras blickar mötte varann tittade båda ner som om de rodnade. Va? De märkte att jag iaktog de och blockerade sina tankar.

"Haha, hur var Edward som liten då?" Rosalies ögon glödde av uppmärksamhet.

"Haha roligast var när han var bebis och lekte soldat" Bella skrattade och jag tittade skenerat ner.

"Synd att det inte fanns kameror på den tiden" skrattade Rosalie. Hon vände sig mot Emmett och kysste han passionerat. Bella verkade bli trött men kämpade mot ögonlocken. Plötsligt gick hon. Jag tittade förvånat på Alice.

Hon ska på toa Edward. Du är så trögtänkt ibland.

Mamma tog tillfället och satte sig jämte mig. Hon kramade om mig, och plötsligt var rummet tomt.

Mamma tittade förvånat runt i rummet.

"De ville nog ge oss tid för oss själva" sa jag och skrattade. Hon skrattade.

"Så..Bella.." jag suckade.

"Bara säg det, jag kan ju ändå läsa din tankar" sa jag med ett flin. Hon skrattade.

" Hon verkar vara en fin tjej..och jag undrar om..du vet...."

"Vad hon tycker om mig" avslutade jag hennes mening.

"Jag kan väl få prata med henne?" Jag andades lättat ut, det var en lätt önskning att upfylla.

"Såklart"

"Var är Bella?" frågade jag när alla kommit tillbaka.

"Hon sover" skrattade Emmett.

Haha.

(Nästa morgon)

Elisabeths Pov

Edward var och jagade, så detta var den perfekta chansen att prata med Bella. (en liten stund senare) Bella kom nerför trappan. Hon gick med Alice till köket, själv var jag i vardagsrummet. Jag reste mig och gick till köket. Alice förstod vad jag ville och susade ut så jag kunde vara ifred med Bella.

"Hej" sa jag lungt till henne.

"Hej" svarade hon lika lugnt.

 

---

J*vla blogg.se!

Erikas kommentar: Tja... vad ska man säga? FÖRUTOM ATT DET VAR AS BRA!!! Ofc :P